Jag har inte förstått det ännu. Jag vill inte förstå. Jag vill inte veta att jag aldrig mer kommer att få se dej. Aldrig mer kommer att få höra dej skratta. Du var ljuspunkten i mitt liv Simone.

Jag kommer ihåg första gången vi såg varandra. Jag satt och lekte i sandlådan utanför mitt hus när du kom gåendes. Du hade den där blommiga klänningen på dej som jag gillade så mycket. Du kom fram till mej och frågade om du fick låna min spade. Vi satt där och lekte i flera timmar. 

Allting var så lätt med dej. Du ställde inga krav. Du var underbar helt enkelt. Och alla minnen jag har med dej. Jag skulle inte vilja byta ut ett enda av dom för allt i hela världen.

Min pappa kallade dej alltid för Moder Theresa, för du brydde dej så mycket om alla. Du var så full av liv och kärlek. Det är därför jag inte förstår hur det kunde gå så fel. Varför du inte kunde stanna. Mitt hjärta känns söndertrasat.

Jag ville egentligen inte skriva upp det här, men alla tycker att jag borde det. Så att ni andra som kände henne får veta varför hon gjorde det..

Förlåt vännen.

Jag vet att jag sårar dej så oerhört mycket nu. Att jag borde stanna och stötta dej nu när David snart kommer ut. Men jag kan inte. Hela tiden har jag ignonerat Emils hot. Åh gud, alla dessa hot. Det var okej sålänge han bara hotade att döda Mej. Men när han sen gick över till att hota med att döda Sebastian. Det funkade inte längre. Och när han misshandlade både Dej OCH Honom för några dagar sen. Jag visste att han menade allvar. Han skulle aldrig dra sej för att slå ihjäl någon av er. Det var annat med mej. Han ville att jag skulle lida. Så jag tänkte om jag dog, då skulle han inte ha någon anledning att skada er. För jag skulle inte kunna leva med att han gjorde något mot er, när jag vet att det var mitt fel.

Karoline, du var en av dom allra finaste människorna jag någonsin träffat. Tack för den, långt ifrån tillräckligt men långa tid jag fick med dej. Jag älskar dej så väldigt väldigt mycket. Glöm aldrig det.

Och Sebastian. Du får inte komma efter. För då jävlar!! Kommer dissa dej som fan i himlen. Så du ska stanna kvar på jorden och leva lycklig. Och tro mej, du kommer hitta någon som är dubbelt så bra som jag. Någon som du kommer älska och leva med för resten av ditt liv. Det vet jag. För du är en sån fantastisk person. Jag är så lessen för att jag inte höll mitt löfte. Du vet, jag och du för alltid. Men jag kommer leva vidare i ditt hjärta. Jag älskar dej Sebastian. Inte ens döden kan hindra mej från det.   

Er andra.. Jag älskar er också. Det ni har gjort för mej är obeskrivligt. Tack!

En dag kanske du förlåter mej. Och kanske kanske förstår hur jag tänkte. Jag vet inte, men jag hoppas det.

Vi träffas igen. Men inte för snart.

Jag kommer alltid vaka över er.

Förlåt mej!

Simone.

Jag har kortat av det för jag klarar inte skriva allting.. Men nu vet ni.

Jag kommer aldrig att glömma dej Simone.

Jag älskar dej <3