Så var man hemma..fortfarande kattlös. Ah , livet är inte lätt. Just nu känner jag för att försvinna från jordens yta. Och det har ingenting med katten att göra. Jag lyckas tamejfan ALLTID ! Hur vet jag inte, bara att jag gör det. Vad fan gör jag för fel ? Jag älskar dej..och hellre dör jag än förlorar dej. Du betyder så oerhört mycket. Du lyssnar och du förstår. Egentligen så räcker det bara om du finns där, vilket du gör. Har jag sabbat det här så kan jag inte leva med mej själv. Varför kunde jag bara inte hållit käften ???