Fan..jag är helt upprörd just nu o: Kollade på en dokumentär nyss om kriget i Irak och hur barnen där har det och så. Det är ju fan helt jävla sjukt.

Ungar, som inte ens kan läsa eller skriva, springer omkring och skjuter folk. Andra barn, vuxna och djur. Medans deras pappor satt och garvade. Det är så jävla...gaaaaah :O Och sen när dom fega jävlarna (dom vuxna alltså) skulle komma över till 'fiendens' sida, så skickade dom ut ungefär 130 barn mellan 3 och 14 över minfältet så att dom skulle kunna komma över utan att sprängas i luften. Hur i helvete kan man vara så jävla grym? Det är fan ofattbart >< Är skitirriterad just nu oO

Nå, annars har det inte hänt något idag. Har varit med Natha <3 Vi har bakat en äppelpaj. Ingen av oss tycker om det, men ändå gjorde vi det. Hon är knas. Jag med..lite xD

Nå, nu ska vi gå ut och åka spark. Inte så bra för mina öron men ahja :)

Baiibaii :*

Jag förstår inte hur människor som du fungerar. Vad fan är det för kul men att gå omkring och såra andra. Fan för dej. Du rent ut sagt, Äcklar mej !

 Alltså, trodde du att jag aldrig skulle få reda på det? Hur länge till hade du tänkt fortsätta? Jag vill inte slösa mina tårar på en sån som dej, men kan inte låta bli. Och då blir jag förbannad på mej själv. Jag har världens jävla damp och nu får alla i min närhet ta min skit. Fyfan. Tack så jävla mycket. Det här är ju precis vad jag behövde. Verkligen. Allting du sa, jag trodde på dej. Jag har slösat flera veckor på dej och dina lögner. På dom veckorna hade jag kanske hittat någon som vekligen älskar mer, och Existerar!! Tänkte du någonsin på hur jävla lessen jag skulle bli när jag fick reda på det?

Skaffa dej ett liv din patetiska jävel !

Jag har inte förstått det ännu. Jag vill inte förstå. Jag vill inte veta att jag aldrig mer kommer att få se dej. Aldrig mer kommer att få höra dej skratta. Du var ljuspunkten i mitt liv Simone.

Jag kommer ihåg första gången vi såg varandra. Jag satt och lekte i sandlådan utanför mitt hus när du kom gåendes. Du hade den där blommiga klänningen på dej som jag gillade så mycket. Du kom fram till mej och frågade om du fick låna min spade. Vi satt där och lekte i flera timmar. 

Allting var så lätt med dej. Du ställde inga krav. Du var underbar helt enkelt. Och alla minnen jag har med dej. Jag skulle inte vilja byta ut ett enda av dom för allt i hela världen.

Min pappa kallade dej alltid för Moder Theresa, för du brydde dej så mycket om alla. Du var så full av liv och kärlek. Det är därför jag inte förstår hur det kunde gå så fel. Varför du inte kunde stanna. Mitt hjärta känns söndertrasat.

Jag ville egentligen inte skriva upp det här, men alla tycker att jag borde det. Så att ni andra som kände henne får veta varför hon gjorde det..

Förlåt vännen.

Jag vet att jag sårar dej så oerhört mycket nu. Att jag borde stanna och stötta dej nu när David snart kommer ut. Men jag kan inte. Hela tiden har jag ignonerat Emils hot. Åh gud, alla dessa hot. Det var okej sålänge han bara hotade att döda Mej. Men när han sen gick över till att hota med att döda Sebastian. Det funkade inte längre. Och när han misshandlade både Dej OCH Honom för några dagar sen. Jag visste att han menade allvar. Han skulle aldrig dra sej för att slå ihjäl någon av er. Det var annat med mej. Han ville att jag skulle lida. Så jag tänkte om jag dog, då skulle han inte ha någon anledning att skada er. För jag skulle inte kunna leva med att han gjorde något mot er, när jag vet att det var mitt fel.

Karoline, du var en av dom allra finaste människorna jag någonsin träffat. Tack för den, långt ifrån tillräckligt men långa tid jag fick med dej. Jag älskar dej så väldigt väldigt mycket. Glöm aldrig det.

Och Sebastian. Du får inte komma efter. För då jävlar!! Kommer dissa dej som fan i himlen. Så du ska stanna kvar på jorden och leva lycklig. Och tro mej, du kommer hitta någon som är dubbelt så bra som jag. Någon som du kommer älska och leva med för resten av ditt liv. Det vet jag. För du är en sån fantastisk person. Jag är så lessen för att jag inte höll mitt löfte. Du vet, jag och du för alltid. Men jag kommer leva vidare i ditt hjärta. Jag älskar dej Sebastian. Inte ens döden kan hindra mej från det.   

Er andra.. Jag älskar er också. Det ni har gjort för mej är obeskrivligt. Tack!

En dag kanske du förlåter mej. Och kanske kanske förstår hur jag tänkte. Jag vet inte, men jag hoppas det.

Vi träffas igen. Men inte för snart.

Jag kommer alltid vaka över er.

Förlåt mej!

Simone.

Jag har kortat av det för jag klarar inte skriva allting.. Men nu vet ni.

Jag kommer aldrig att glömma dej Simone.

Jag älskar dej <3

Jag ska fan sluta ha musik som extraval.. Andreas har slutat som lärare. Eller han har fått sparken. Han var min favorti bög i vääääärlden juh ;__; Vi var ju förlovade och allt.. Friade faktiskt i oktober förra året, och han sa såklart ja! d; Vi planerade att rymma tillsammans till Hawaii och gifta oss, utan att hans snubbe Krickolajnen (Kristoffer ifall ni inte fattade det) skulle få veta det. Moawhahaha, värsta djävulskt x'D Men hur somhelst så började jag, känslig som jag är, tokgrina och gick rektorn och massa. HATAR DEN JÄVLA SUBBAN >< Vaddå bara ge honom kicken sådär utan vidare .__. BIAAAAAATCH.. Hah, har värsta dampen hära O: Men hon kan gå och dödödödö!  Det är faktiskt inte bara jag som har fått damp idag. Natha fick värsta hatanfallen idag. Först på den knepiga ungen Jeppe i våran klass som fick ett ryck och puttade in Natha i skåpet. Natha bah började skrika - Jag hatar dej, jag hatar dej, jag hatar dej, jag hatar dej , som ett psyk. Hahaha, höll på att garva ihjäl mej xD Sen på den utvecklingsstörde unge mannen Stefan, som har som största intresse att tafsa på alla blondiner (nattis är blond). Han bah kom och satte sej brevid henne och sa - Nathalie, jag måste få prata med dej. Natha svarade som vanligt - Nej Stefan. Gå nu! Jag vill inte prata med dej. Så lugnt och sansat som hon bara kunde. Då sa Stefan - Men vafaaaan baby, jag vill ju för helvete bara känna på dina bröst. Och så sträckte han fram sina händer och drog i linnet. Natha fick det största jävla utbrottet som jag någonsin varit med om och hon hoppade upp på hans rygg och försökte strypa honom. Och så kom hennes kille Tobias kutande och frågade om han skulle slå ner honom, men då kom Kurt (våran lärare) och sa att hon nog klarade det så bra själv så. Mawhaha, det lät lite småkul att Kurre sa det istället för att komma och bryta innan Natha dödade Stefan xD Menmen, han har väl sett vilket jävla as han är o.o Så jag och Elina hade extremt svårt att hålla oss för skratt.. Så det har varit en ganska rolig dag ändå, även om min fästman har dumpat mej oO

Andreas skrev förresten att jag skulle kunna ha en framtid som sångerska O: Han måste antingen varit drogad när han skrev det, eller så var det bara för att han kanske kom på vad jävla damp jag skulle få när jag fick veta att han skulle sluta.. Nåjo. Annars så händer det väl inte så mycket i mitt liv för tillfället. Så orkar inte sitta här och nöta längre x'D

Tack o hej .

Fan vad jag är glad nu. Bror har kommit heeem :D Och han kan både prata och gå. Fan vad jag har grinat dom senaste två veckorna. Jag grinade en massa massa nu när han kom också såklart. Kevin har också kommit. Hur naiis somhelst! Så allting känns fruktansvärt bra just nu. Dessutom så fick jag komma hem igår. Helt perfaderfa eftersom det var då Kungen kom :D

Hinner faktiskt inte skriva så mycket mer. Tänkte mest bara få ut lite glädje i min blogg eftersom den har varit ganska depressed dom senaste gångerna o.o Men iallafall.

Tjiiing *

Good afton folket

Det finns dom som tycker att jag är för 'ärlig' när det gäller saker i mitt liv. Som om te.x när David, mitt ex, slog mej och stuff, då skrev jag det på min förra blogg. Det finns alltså dom som verkar tycka att det är något man ska dölja för alla. Men jag tycker inte det. Så allt som händer i mitt liv kommer fram.

För några dagar sen så har man alltså blivit nerslagen. Funniiie! Huvudet dunkat i asfalten ett antal gånger, sprickor och skit lite varstans och en sprucken läpp. Slog såklart tillbaka. Inte så smart eftersom dom var tre, men vafan >< Slår någon mej så slår jag tillbaks. Så är det bara. Även om jag får dubbelt upp efter det så aah. Så nu hr man legat på sjukhus.. Sjuukt obekväma sängar här. Men jag gillar rullstolarna ;) Får väl komma ut någon gång i veckan. Har hört att Bastian också åkt på spö men har inte kunnat ringa eller något för min mobil paiiade dom jälarna. HATA!

Men måste gå och drömma nu. Skriver väl mer imorgon :)

Hejsvejs *

Ouff, vilken dag. Eller..jag vet ju inte hur den har varit eftersom jag har legat medvetslös i en sjukhussäng o: Men från 21.45 så har det varit skit. Iförrgår kväll svimmade jag vid åtta-nio, och sen så vaknade jag inte förrän nu kvart i tio. Vätskebrist och nå mera skit. Skulle egentligen tillbringa natten där, men jag tvingade Adrian att han skulle ta hem mej. Att han lyssnade var ju helt otroligt.

Kevin hade tydligen blivit jätte orolig när han fick höra av Adde att jag låg på sjukhuset. Så han har t.o.m ringt mamma och pappa i Thailand där dom försöker få hem Eric ='(  Han är så jävla söt o: <3 På tal om Eric. Han har vaknat nu, men han kan varken prata eller röra på sej ;___; Och chanserna är tydligen jätte stora att han kan ha fått några inre skador som dom inte har upptäckt, så han kan lika gärna vara död nästa vecka. Och då får mina föräldrar begrava två av sina barn samtidigt. För Eric är..allt. Min stora förebild..min hjälte. Han som alltid finns där. Han som skyddar och rår om mej. Försvinner han så är jag så gott som död iallafall. Samma sak med Adde. Ni är allt! Jag klarar verkligen inte att förlora fler. Speciellt inte er.

Fan..nu blir jag deprimerad .__.

Men ska gå och drömma nu.

GodMorgon på alla :*

ett år har gått. snart är du ute igen. vad kommer hända då? tänker du lämna mej i fred, eller vill du ha hämnd? att inte veta vad du tänker göra är det som håller mej vaken på nätterna. rädslan för att du ska göra något är obeskrivlig.

jag trodde att jag hade allt under kontroll. jag trodde att det fanns en chans att allt skulle bli bra. allt sånt var för sent. samma dag som jag släppte in dej i mitt liv, började min lek med döden. upptäckte det försent. du var mitt livs största misstag.

och alla kommentarer som kändes som knivar i hjärtat. spelade egentligen inte vad jag gjorde, det var alltid fel. och du såg till att jag fick veta det också. du kommenterade min intelligens, mina kläder, mitt utseende..allt! men om jag nu var så misslyckad och vidrig..varför lät du mej inte gå?

senare, när slagen hade slutat kännas och alla tårar tagit slut. det var då jag började inse att jag inte skulle överleva länge till med honom. men jag var fast. hade det inte varit på sebastian så hade jag förmodligen inte levt idag. tack basti. för allt <3

trots att jag har varit ''fri'' i snart ett år så drömmar jag fortfarande mardrömmar. du är inte borta. du kan bara inte röra mej. men hur blir det sen?